Nils Parling (1897-1973) var en svensk författare och journalist som var verksam under större delen av 1900-talet. Han föddes och växte upp i Norrköping och började tidigt intressera sig för skrivande och litteratur.
Parling debuterade som författare 1921 med romanen ”Smeden”. Han blev känd för sin förmåga att skriva om den svenska arbetarklassen och samhällets sociala problem, och hans verk beskrivs ofta som gripande och realistiska skildringar av livet i det tidiga 1900-talets Sverige. Parling var också en mycket uppskattad journalist och arbetade på flera stora tidningar, bland annat Dagens Nyheter och Arbetet.
Under sin karriär publicerade Parling flera romaner, novellsamlingar och biografier, bland annat ”Barfotaflickan” (1935), ”Kungslif” (1942) och ”Kamrater” (1957). Han skrev också flera dramer och filmmanus, och hans verk har filmatiserats flera gånger.
Parlings författarskap utmärks av en stark social medvetenhet och en djup inlevelse i människor som lever i svåra omständigheter. Han beskrev ofta svåra och smärtsamma ämnen på ett gripande och insiktsfullt sätt, och hans verk är kända för att skildra både ljusa och mörka sidor av livet.
Nils Parling mottog flera priser och utmärkelser under sin karriär, inklusive De Nios Stora Pris och Svenska Akademiens Finlandspris. Hans verk har översatts till flera språk och har lästs av många generationer av läsare runt om i Sverige.
Parling är en av Sveriges mest uppskattade författare och journalister under 1900-talet. Hans författarskap har en stark social medvetenhet och beskriver på ett insiktsfullt och gripande sätt människor och samhällets sociala problem. Hans verk har haft en stor inverkan på den svenska litteraturen och är fortfarande lästa och uppskattade idag.