Eva Norberg (1926-2013) var en svensk poet och psalmdiktare som var verksam under större delen av 1900-talet. Hon föddes och växte upp i Västerås, där hon tidigt började skriva poesi och skriva musik. Hon utbildade sig sedan vid musikhögskolan i Stockholm och blev en mycket skicklig musiker.
Norberg debuterade som poet 1949 med diktsamlingen ”I tystnadens rike”. Hon blev snabbt en uppskattad poet och utgav flera kända verk under sin karriär, såsom ”Fem dikter” (1951), ”Solen speglar sig i vatten” (1967) och ”Källan och spegeln” (1986). Hennes poesi beskrivs ofta som lyrisk och djuplodande, med en stark närvaro av naturen och en personlig ton.
Norberg blev också en mycket framgångsrik psalmdiktare och skrev flera psalmer som är välkända och sjungs än idag. Hon var en av de första kvinnliga psalmdiktarna i Sverige och var en viktig föregångare för en ny stil av psalmskrivande som var mer personlig och uttrycksfull. Hennes psalmer, såsom ”Till en stad skall jag vandra” och ”Blomningstid”, är kända för sin poetiska och känslomässiga kraft.
Norberg var också en flitig översättare och översatte poesi från flera olika språk till svenska. Hon mottog flera priser och utmärkelser för sitt arbete, inklusive Illis Quorum 1990 och Kungliga Musikaliska Akademiens stora pris 2003.
Eva Norberg anses idag som en av Sveriges främsta poeter och psalmdiktare under 1900-talet. Hennes poesi och psalmer har berört och inspirerat många människor runt om i Sverige och har en viktig plats i den svenska kulturen och traditionen.