VILL DU FÖLJA MIG, BROR

De första erfarenheterna av havets vidder kom förstås Dan Andersson till del i och med resan till Amerika, och hädanefter fanns alltid sjömannens yrke med
som en möjlighet, som en väg ut ur fattigdomen och nöden och det blodlösa livet. Direkt efter hemkomsten blev han bekant med Viktor Carlsson som drev gård och lanthandel i Skattlösberg men som hade ett rikt och äventyrligt liv bakom sig. Han kom från en finnsläkt i Floda, rymde tidigt och tog arbeten vid sågverken omkring Sundsvall och sedan hyra på en båt till England. Många år, på många leder runt världshaven, följde - till Japan och Kina, Indien och Sydamerika - innan han till slut tog över färdernegården. Det var ofta som Dan och Viktor talades vid, och det mesta som Dan har att säga om sjömanslivet härrör nog ytterst från den äldre vännens erfarenheter.

Under tiden i Mårtenstorp längtade Dan Andersson ofta ut på sjön. Vid ett tillfälle då han och Gustaf höll på att ta upp potatis rymde han faktiskt - med broderns goda minne och en del pengar - och kom ända till Köpenhamn. Han gick omkring i hamnen och sökte hyra på den ena båten efter den andra, men eftersom han inte hade vare sig sjömansbok eller arbetsbetyg måste han slutligen ge upp och resa hem - till potatisen. Han skrev en del omogna versrader redan här ("Nej ut på bölja - ut på hav min kosa ställer jag. Kanske det blir en tidig grav om så är ödets lag " - "Men, döden ibland böljor blå, är kanske lika bra, som den bland berg och klippor grå"). Än är det ett stycke kvar till 1917 års "kanske ödeslotten faller ej bland kvinnfolk men bland hajarna i Söderhaven blå? Kanske döden står och lurar bakom trasiga koraller. Han är hårdhänt men hederlig, så sjung hej å hå!" Men tanken och visionen är densamma.

I augusti 1916 gav Bonniers sitt medgivande till Dan Andersson att översätta Rudyard Kiplings diktsamling The Seven Seas, och han fick till och med ett förskott för arbetet. Han lade ner tid då och då på översättningarna men hade både Svarta ballader och De tre hemlösa på gång samtidigt. Under våren 1917 besökte han i flera omgångar Waldemar Bernhard som jobbade som skyltmålare i Trondheim, och nu kunde han på nytt gå omkring i en hamn, där det dessutom fanns massor av engelska fartyg, med laster av exempelvis något så ovanligt för en krigstidssvensk som apelsiner och bananer. Han gick i sjömansdrömmar än en gång, men framför allt kunde han höra sig för om termer och uttryck i Kiplings dikter. På sju hav blev klar under våren - etthundrasju maskinskrivna sidor - och kom ut 1918. Översättningarna har bedömts som "virtuosa".

Ännu under sitt sista levnadsår umgicks Dan Andersson med planer att ge sig av långt, långt bort. I maj 1920 skrev han till Hans Larsson: "När man går här hemma får allting för stora proportioner, man blir mer eller mindre hypokonder, och jag, som under de sista veckorna hållit på att alldeles nedbrytas av vissa svårartade angelägenheter, har nu beslutat att göra en resa till Bombay." Han till och med hörde sig för hos Rederiaktiebolaget Transatlantic i Göteborg, men priserna visade sig alldeles för höga.

Vill du följa mig, bror sändes utan rubrik till Forsslund i ett brev vid årsskiftet 1913/14.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foto Erik Lindberg