DU LIV

Tiden, från det att han i januari 1913 lämnade verksamheten som ombudsman till det att han kom som elev till Brunnsviks folkhögskola i oktober 1914, blev i många avseenden tung för Dan Andersson, såväl andligt som materiellt. Det var nu som författarskapet började, och han till och med beställde ett skrivbord av en snickare i Skattlösberg. En del dikter och en del artiklar blev också placerade - så till exempel Pajso redan i februari i Templaren - men till en försörjning räckte honoraren förstås inte. Man kan följa utvecklingen i de brev han skrev med stor regelbundenhet till den äldre, och gifta, tempelsystern Rebecka Svensson i Blekinge. De litterära projekten började ta form så sakteliga, men värre visade det sig vara att hitta en välvillig förläggare. Ett prosamanuskript, som gått förlorat, refuserades i april, ett nytt skickades in i maj med ett rekommendationsbrev från Karl-Erik Forsslund, men brev och manus hamnade olyckligt på olika förlag, och inte heller ett försök att "slakta" texten och placera ut den i tidningspressen lyckades. I augusti fanns i alla fall manuskriptet Sorgmarschen på Tidens förlag dit Forsslunds brev adresserats, och samtidigt påbörjades en Finnmarkens krönika efter ett "briljant uppslag". Det är nu det sociala engagemanget mot bolagens utsugarstrategier tar sin början. I november sände Dan den färdiga texten till E. Lundqvists förlag under det nya namnet Kolarhistorier. Den kom tillbaka refuserad men vidarebefodrades omedelbart till Tidens förlag tillsammans med en ytterligare samling noveller, Finnmarksmänniskor. Kolarhistorier blev antagen i mitten av januari 1914, till stor glädje naturligtvis, men det löste inte försörjningsproblemen, och det var ingen himlastormande Dan Andersson som bifogade Du liv i ett brev till Forsslund den 28 januari.

Basen och reträttplatsen under den här tiden var uppenbarligen det lilla, mycket lilla, torpet Luossa där familjen bodde och skrivbordet stod, men det var inte under några längre perioder som Dan vistades där. Han höll tillfälligtvis till hos Malmborgs i Gonäs, bland annat i februari 1913, under fästmöns besök i maj/juni och i juli/augusti. Fru Malmborg tog honom med till Brunnsvik och Storgården till Valborgsmässoafton, och i juni for han med Adolf Malmborg till Stockholm för att försöka få något journalistjobb. Han bodde några höstmånader i Luossa, och hyrde sedan rum i Ludvika hos köpmannen Axel Ludvigsson - från 15 oktober till mitten av december. Det var meningen att han skulle hyra in sig i Grangärde nu, men han kunde inte bemästra föraktet mot kyrkbyn och flyttade därför hem under julen, till en tid av "tråkighet och pina och elände". Det fanns mat, men det fanns ingenstans att ta vägen, och brodern Anders var sängliggande. Så här skriver Dan i brevet till Forsslund - här har vi bakgrunden till Du liv: "Om du såge mig nu, i detta lilla rum, med ett bord i ena hörnet, golvet fullt av säckbäddar varpå trötta, sjuka och (delvis) druckna män sova och mig själv i "fullt arbete" - så skulle du säkerligen le. Rummet är så litet att vi fyra som bo här inte ha rum att vända oss på en gång. I ena hörnet ligger min bror sjuk. Hans händer värka och svälla. Jag trodde han skulle få dö, och skrev i går natt medfölgande poem."

Du liv är den tionde dikten i Kolvaktarens visor.