INRE

Diktsamling av Werner Aspenström från 1969.

"Måste den som åker tåg/ tänka rälstankar?" Werner Aspenströms tvårading "Frågan" i 1969 års bok skall läsas mot bakgrund av det idémässiga klimatet under sent 1960-tal i Sverige. Det var år av stark dominans för marxistiskt färgad kultursyn, med krav på ensidigt politiskt engagemang även hos lyrikerna. För Aspenström, som förvisso ägde politiskt engagemang, men vars oavhängighetsvilja var stark, liksom hans strävan att alltid vara beredd att pröva alternativa tankesätt, var detta en svår tid. Han fick också kännas vid drabbande omdömen från en del yngre kritiker. Redan boktiteln Inre är ett tecken på hans delvis tidspolemiska hållning; i enskilda dikter talar han för rätten och vikten av att följa "tonen som tonar för dig", för lyssnandet till "suset i den inre skogen" (citaten ur "Hypnos för människoharar").

Det går att utpeka en genomgående tematik också för denna samling, nämligen genomströmning, tidsupplevelse. Det är givetvis inte fråga enbart om polemisk tidskritik i dagsperspektivet – mot detta står en helt annan tidsdimension, som hör samman med det "evighetssinne" som ofta sagts känneteckna Aspenströms lyrik. Dikten "Händelse på halva vägen" beskriver en vandring från Torrbo till Smedjebacken, som lätt identifieras genom detaljer som kyrktornet och valsverket. En fågelsvärm kommer farande och diktaren upplever att den störtar "genom dig,/ genom ditt bröst". Upplevelsen har ett drag av mystiskt uppgående i något större, något bortom de felpekande och lögnaktiga orden, något "vid sidan av våra vägar./ Inte en tidsströmning/ utan ett strömmande genom tiderna". En parallell upplevelse återges i den direkt påföljande dikten "Rymder". Där talas om inre rymder, inre landningsfält där en märklig invasion pågår av något som landar, svävar en stund i frihet för att åter störta mot rymden, mot "Andra lagar högre lagar/ rymdens laglösheter". Men kontakten med den stora tidsgenomströmningen kan också leda till en speciellt Aspenströmsk form av politisk poesi .En central dikt heter "Anteckningar före avmarschen" och anspelar på de många politiska demonstrationståg som vid denna tid genomfördes. Nu hävdar diktaren att inte blott frihet, broderskap och jämlikhet skall krävas, utan också en fjärde princip: Uppståndelse! måste textas, åtminstone på baksidan av plakaten! Detta för att de genom historien misshandlade och massakrerade, till exempel sjuårsbarnen i Liverpools bomullsfabriker, skall få del av den goda utopins tänkta framtid. "När de dödas ryggar tröttnat på att vara broar (…) När benberget gör uppror mot att vara utsiktsberg…" Det är "Frågan som bränns och som bordläggs/ av de alltför medvetna, de treeniga!" "Ingenstans går det underligare till/ än i världen" deklarerar diktaren i samlingens inledningsdikt "Hack", där mot världens hackiga osäkerhet och förgänglighet ställs den individuella kärleksupplevelsen, "något som måste avgöras/ pupill mot pupill".

Kanske är poesins uppgift för den Aspenström som skriver Inre besläktad med något som han i en dikt tillskriver sekteristerna "som plötsligt satte igång att sjunga någonting okänt (…) som fanns det en obeaktad tredje sida/ på våra nötta grammofonskivor". Många dikter uttrycker en starkt pessimistisk syn på människan: vår historia framställs i "Säsongens höjdpunkt och slut" som en serie blodiga tragedier som utspelats på världsscenen, och som snart skall upphöra. Prosadikten "De gamla packen" slutar med orden "Hellre tio skrattabborrar i en tall än ett kyrkomöte i Nicaea". Svärtan i den meningen djupnar om man betänker att det folkliga namnet på vattenödlan härrör från ord för den onde själv, trolldom och spöken. Den avslutande "Sammanfattning" talar om livets förgänglighet: "Titta upp ur jordvaggan,/ vara med, vara inskriven,/ en tid" medan man iakttar och försöker delta i livets ryckiga framfart och tolka dess ström av "Nervösa bilder". Men slutorden talar trots allt om ett möjligt sammanhang i hackigheten – "någonstans sammanfogas de. / Ett ljud,/ ett knackande ljud,/ som en nithammare från ett avlägset varv".

Bengt Emil Johnson

 

BIBLIOGRAFISKT

Utgåvor. Stockholm 1969 (Bonniers)

Recensioner. Aftonbladet 30.10 1969 – Arbetaren 1969, 47 – Arbetet 31.10 1969 – Bokrevy 1970: 62–63 – Dagens Nyheter 31.10 1969 – Expressen 30.10 1969 – Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning 31.10 1969 – Göteborgs-Posten 13.11 1969 – Horisont 1969, 5/6 – Hufvudsstadsbladet 5.12 1969 – Kvällsposten 10.11 1969 – Studiekamraten 1970: 5 – Svenska Dagbladet 31.10 1969 – Sydsvenska Dagbladet 31.10 1969 – Upsala Nya Tidning 8.12 1969 – Vi mänskor 1970:1 – Vår lösen 1970: 260–262 – Årsbok för kristen humanism 1970: 159–161

Litteratur. Hans Isaksson, Werner Aspenström, 2003: 33, 63f, 82–84, 87, 90–94, 110–112, 139–142, 234f – Nina Burton, Mellan eld och skugga: studier i den lyriska motsägelsen hos Werner Aspenström 1984: 79–84, 128f, 221, 242

utskrift