DIKTER UNDER TRÄDEN

Diktsamling av Werner Aspenström från 1956.

I ett brev till kritikern Bengt Holmqvist efter Hundarna skriver Aspenström att han tycker sig ha uttömt vissa av sina motiv: "I några av de centrala dikterna i ´Hundarna´ har det fått en gestaltning som jag är tillfreds med, därför vill jag nu byta tungomål". (Citerat efter Burton.) Titeldikten i Hundarna målar upp bergshålor, övergivna städer, tysta natthimlar under månen, endast ylandet från hundarna hörs. Nu skriver han en grön bok – länge bär den arbetsnamnet "Klara Texter". Samma år som Hundarna utkom daterar han inledningsdikten i Dikter under träden. I "Sommaren i Sverige" överlämnar han sig åt den gröna färgen och träder in i "den gröna kyrkan". Med en blandning av lekfullhet och besvärjelse skriver han: "Jag fyller mig med grönt som en bladlus./ Jag idisslar, säkert har jag klövar…" Men en trollslända erinrar om förgänglighet, insikten att "Sommaren måste hastigt bärgas" är närvarande. Likväl slutar dikten i en sorts trygghet inför naturens cykliska förlopp där allt ständigt upprepas.

Som andra avdelning följer korta lärodikter – om att skriva in sig i naturens skola och inte inbilla sig "att du kullkastar världen genom att kullkasta ord eller stilarter". Här återfinns en av Aspenströms mest kända dikter, "Ikaros och gossen Gråsten" med sin hyllning till "den nedåtvända själen, konsten att stanna". Mot samtidens version av Ikaros, planerna på interplanetariska färder, ställer han en tur med Djurgårdsfärjan, "Kort resa, lågt bogsvall,/ knappt värt att nämnas.// Men mycket skall saknas/ i tystnadens tystnad".

Tredje avdelningen anlägger olika aspekter på kärleken – dess gemenskap och dess ensamhet. "Den första kärleken" påminner om lyckogråten efter första kyssen och den senare insikten, symboliserad av en "på bröstet sammanrullad orm./ Dödligt då att närma sig/ och att skiljas åt". "Mannen, kvinnan och änglarna" gestaltar en kvinnas religiösa uppenbarelse som skiljer henne från mannen, "när han med tungan lyfter undan hårlocken/ och viskar hennes jordiska namn/ störtar änglarna fram:/ inför mannens ögon upplöser de henne/ till dagg./ Mannen förvandlar de/ till ett svävande träd".

Ensam som samlingens del 4 står en lång dikt, "I bönhuset". Scenen som beskrivs är en "lantlig tavla", det är julfest för sju söndagsskolebarn och deras herde, föräldrar har tagit fram sparkstöttingarna och följt med för att få del av gudsord och kaffeservering. Dikten har prägel av stark autenticitet, det är troligt att den bottnar i minnet av dylika tillställningar i Torrbo. . Men idyllen har också en viss polemisk sida, Nina Burton skriver träffande att dikten blir "ett litet porträtt av ett kollektiv, den enkla församling som (…) ställs mot kristendomens ´katedraler av purpur´ och ´kardinaler och jorddrottar´ ".

Femte avdelningen kan grovt etiketteras som tankedikter. "Själen i Norden" kallar själen "en vandrande solfläck/ under träden"; därmed antyds våra sinnens begränsningar. En annan dikt fastslår att "Världens enkelheter går ej/ att förklara." "Ej blir det natt", skriven under en resa till Köln, har författaren beskrivit som "en många år försenad tröstedikt till någon som skulle in i mörkret" – det är den 12 år tidigare avlidna modern han syftar på. I samlingsvolymen Jordvagga – Himmelstak skriver Aspenström: "…jag minns att när den här versen efter många omtuggningar låg färdig, grät jag rakt ner på papperet, något stämde för en gångs skull…"

Samlingen avslutas med ett humoristiskt "Porträtt i december" – ett porträtt av författaren som gärna låter sig avbildas "som en älg,/vandrande på Stockholms gator…" men som också vet att "främlingskap är ett alltför stort ord/ på alltför mångas läppar". Diktens avslutning sammanfattar den nya inriktningen: "att samla ved till en lovsång./ Poet, inte nagelbitare".

Bengt Emil Johnson

 
 

BIBLIOGRAFISKT

Utgåvor. Stockholm 1956 (Bonniers)

Recensioner. Aftonbladet 12.1 1956 – Arbetarbladet 15.11 1956 – Arbetet 27.10 1956 – Bonniers Litterära Magasin 1956: 833–837 – Dagens Nyheter 7.11 1956 – Expressen 29.10 1956 – Folket i Bild 1957, 3 – Folklig kultur 1957: 21 – Göteborgs-Tidningen 13.11 1956 – Kvällsposten 12.11 1956 – Morgon-Bladet 3.12 1956 – Morgon-Tidningen 30.10 1956 – Metallarbetaren 1956, 49: 18 – Ny Tid 20.12 1956 – Perspektiv 1957: 84 – Samtid och framtid 1957: 125 – Skånska Dagbladet 24.5 1957 – Stockholms-Tidningen 3.12 1956 – Svenska Dagbladet 27.10 1956 – Sydsvenska Dagbladet 27.10 1956 – Upsala Nya Tidning 28.1 1957 – Östgöten 27.12 1956

Litteratur. Hans Isaksson, Werner Aspenström, 2003: 59–64, 73–75, 141, 146–147, 210–211, 225–230, 236–237, 242–245, 270–271, – Nina Burton, Mellan eld och skugga: studier i den lyriska motsägelsen hos Werner Aspenström 1984: 113–122

utskrift