BÄCKEN

Noveller av Werner Aspenström från 1958

Den omorientering som Dikter under träden markerar fick en stark uppföljning med prosaboken Bäcken, två år senare. Barndomens Torrbo har skymtat här och var i tidigare böcker, men nu kommer byn helt i fokus, utan att någon enda gång nämnas vid namn.. Aspenström har någon gång – karaktäristiskt för hans ovilja att vara tvärsäker – kallat boken "halvbiografisk". Hos läsaren framkallar den snarare intrycket av en enastående minneskonst, en sällsynt förmåga att bärga inte bara detaljer ur livet i byn för fyra decennier sedan, utan också stämningar, ett enskilt barns förnimmelser av ögonblickssituationer. Bäcken kan rekommenderas som inkörsport till hela författarskapet: den ger den biografiska bakgrunden och därtill reflexioner som kastar ljus över dikter som tillkommit i skilda skeden.

Torrbo beskrivs i inledningsstycket "Vanliga dagar" på ett så detaljerat sätt att den som läst Bäcken för att senare kanske åtfölja någon av Werner Aspenströmsällskapets årliga byvandringarna, omedelbart kommer att känna igen sig. Byn är förunderligt oförändrad och väl omhändertagen av invånarna. För barnet var den världens centrum och i världens absoluta mitt låg föräldrarnas stuga. Men en förälder saknas – fadern, beskriven som "Herkulesgestalt" och skördad av spanska sjukan innan barnet Werner hunnit sitta i hans knä. Modern drar sig fram med ett småbruk, ett par kor, gris, några höns. Barnet som vallar korna fantiserar om den oerhörda förlust det skulle innebära om en av de två korna gick ner sig i ett bottenlöst kärr; återvänder hem dels med undran över hur katastrofen skall kunna beskrivas, dels med båda kreaturen i gott behåll. "Vilken av bilderna som är äkta kan jag inte längre avgöra". I byn sker festligheter som ett "Bröllop", där modern sköter kaffekokningen vilket ger sonen rätt till oavgränsat intag av kakor; bruden ropas ut inför allmänheten och seglar i Aspenströms blick bort över gården, som på en bild av Chagall. Där händer också hemskheter som "Branden" i en lagård – hemsk och lockande på samma gång. I fantasin klär vallpojken en av kolbottnens granar till den skönaste julgran, prydd med saker han sett i katalogen. När griskultingen drabbas av sjukdom hämtas han in och blir "Grisen i köket", som småningom tillfrisknar, men därförinnan har han i pojkens fantasi gjort en fantastisk musikalisk insats vid orgelharmoniet i kammaren.

Ett avsnitt av särskild betydelse är "Ljuset" – för Aspenströms nyorientering vid mitten av 1950-talet en viktig symbol eftersom den tidigare diktningen, som i Hundarna, vittnat om att mörkret hotat bli dess enda budskap. Nu återfinner han "ursprungsljuset" som silar ner genom hängbjörken utanför fönstret och identifierar det med "minnesbilden av det ljusöversköljda Ararat". Författaren skall senare igenkänna det på allehanda ställen: i en skökas dans i en schaskig lokal i Paris, hos en gubbe som säljer säckar i ett skjul på Söder…

"Bäcken" som rinner över gårdsplanen är barnets lekkamrat, inget märkvärdigt vattendrag, men likväl i princip förbundet med de stora floderna och världshaven. När modern och byns övriga kvinnor festar på soppan efter årets vitkålsskörd uppstår rentav "Häxsabbat" varvid kvinnorna undslipper sig uttryck, annars inte lämpade för barnaöron: "Horbockarna kunde väl borra sig ett hål i en tallstubbe!" Det bär iväg på "Utflykt med lövad pråm" på Barken: en festdag mitt i det vardagliga med inslag av exotism i form av en österländsk esperantist, som i pojkens ögon skulle kunna vara giftmördare.

Slutligen en "Efterskrift till ljuset" som är ett avsked och ett avstående från det förgångna, "årstiderna, dyrgripar alla i sin art, särskilt den svenska högsommaren så som jag minns den: trång men lysande, sedd genom hålet på en rågbrödskaka. Jag lägger dessa ting åt sidan och kvar blir det enkla stjärnljuset, i vilket allt finns innefattat."

Bengt Emil Johnson

 

BIBLIOGRAFISKT

Utgåvor. Stockholm 1958 (Bonniers)

Recensioner. Aftonbladet 3.10 1958 – Arbetarbladet 3.10 1958 – Arbetaren 1958, 43: 7 – Arbetartidningen 15.10 1958 – Bonniers Litterära Magasin 1958: 782–784 – Borås Tidning 23.10 1958 – Dala-Demokraten 3.10 1958 – Dagens Nyheter 3.10 1958 – Expressen 3.10 1958 – Folket i Bild 1958, 47 – Falu-Kuriren 17.10 1958 – Finsk tidskrift 1959: 38 –Nya Argus 1958: 265 – Gefle Dagblad 4.10 1958 – Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning 3.10 1958 – Göteborgs-Posten 5.11 1958 – Göteborgs-Tidningen 3.10 1958 – Helsingborgs Dagblad 3.10 1958 – Kvällsposten 3.10 1958 – Morgon-Bladet 9.10 1958 – Morgon-Tidningen 3.10 1958 – Nerikes Allehanda 29.12 1958 – Norrköpings Tidningar 22.11 1958 Ny Dag 15.10 1958 – Ny Tid 12.12 1958 – Skogsindustriarbetaren 1958, 22: 28 – Skånska Dagbladet 9.10 1958 – Stockholms-Tidningen 3.10 1958 – Svenska Dagbladet 3.10 1958 – Svensk tidskrift 1959: 229–230 – Sydsvenska Dagbladet 3.10 1958 – Upsala Nya Tidning 22.12 1958 – Vestmanlands Läns Tidning 18.10 1958 – Vi 1958, 44: 29 – Västerbottens-Kuriren 3.4 1959 – Årsbok för kristen humanism 1959: 242–243 – Östgöta Correspondenten 27.10 1958 – Örebro-Kuriren 7.1 1959

Litteratur. Hans Isaksson, Werner Aspenström, 2003: 12–27 – Nina Burton, Mellan eld och skugga: studier i den lyriska motsägelsen hos Werner Aspenström, 1984 – Bengt Emil Johnson, "Att med vakna ögon återfinna ursprungsljuset: kring några bergslagsmotiv i Werner Aspenströms diktning" i Kring Werner, Werner Aspenströmsällskapets skriftserie nr. 1, 2000

utskrift