VAD DIG I HANDOM GIVES

Roman av Nils Parling från 1992.

När Nils Parling lämnade alteregot Jan Bergman i Brödlösans barn var denne fjorton år gammal och precis på väg ut i arbetslivet. Nu när nästa del av den självbiografiska romansviten börjar – det var tänkt att det skulle bli en trilogi – har i det närmaste tjugo år passerat. Fadern dog ju tidigt, och därefter följde ett kringflackande liv för Jan, med många olika arbeten, bland annat i Söderås vid sprängämnesfabriken. Dessutom ett tämligen oregerligt liv med kortspel och fylla och spring efter flickor. Och inte minst har förälskelsen i Gudrun, gift med en av vännerna, satt djupa spår. Gudrun och Jan var verkliga själsfränder, men skvallret och vännens svartsjuka medförde att Jan tvingades lämna Dalsjö (Strömsdal).

När Vad dig i handom gives börjar arbetar Jan i Malmberga (här Ludvika) vid SEAB:s industrier. Hans sysslor där, vid trigrytan, är minst sagt hälsofarliga, och med tiden mår han allt sämre, såväl fysiskt som psykiskt. Han bor i en vindsvåning i Rävdala – ett lätt igenkännligt Saxdalen – och en regnig kväll får han där besök av Margit, som kommer cyklande ända från trakten av Rinkarfors (Fredriksberg). Nu börjar en bekantskap som varar boken ut och som leder såväl till giftermål som till en liten flicka, Linnea. Men det är inte i Rävdala som paret slår sig ner. När inga förändringar går att åstadkomma på SEAB slutar Jan och söker anställning hos skogvaktare Öman i Husken (Hörken), som han tidigare jobbat för. Öman kan erbjuda arbete och bostad på ett litet torpställe, Furuåsen, ovanför Vassjöberg (Yxsjöberg), och nu börjar en tillvaro som passar Jan mycket bättre än den i industrin, och även om Margit har lite svårt i början blir hon allt eftersom en allt bättre husmor. Lundbergs, med tre tonåringar, två pojkar och en flicka, bor närmaste grannar. Förhållandet till Margits föräldrar, som flyttat till Malmberga, är kanske inte det bästa, och det bröllop de ställer till med närmast parodiskt spartanskt, och i ekonomiskt avseende är början svår, men ett förskott från Öman räddar situationen. Skogsarbetet och friheten trivs Jan med, det enda orosmomentet är den något paranoide förvaltare Bergfors. Annars är det inte så mycket som händer till det yttre. Lundbergs dotter blir lite påträngande, och Jan måste avvisa henne tämligen bryskt, Margit blir liggande på sjukhuset ganska länge i samband med förlossningen, eftersom hon kom dit för tidigt, och de få besöken av brodern Axels dotter Sally, jämnårig med Margit, är välkomna, framför allt för Jan. Även Jans mor Lina och yngsta brodern Erling dyker upp i samband med Linneas födelse.

Men viktiga är också de litterära ambitionerna. Dikter har Jan skrivit under alla år, och nu gör han ett urval och skickar till Ljus förlag. Visserligen blir han refuserad, men samtidigt ber man honom att kanske skriva på prosa i stället och då fokusera på de egna erfarenheterna av arbetsliv och annat. Tillfället kommer när han vådahugger sig i knäet – i fullt humör för övrigt – och blir sjukskriven under en period av tre veckor. Nu bygger han ut en kortare berättelse till romanform, och även om han själv inte är helt nöjd med resultatet ser det ut som om förlaget tänker ge ut. Sally är överförtjust, Margit lite mer dämpad, och för Jan innebär framgången att han med styrka och tillförsikt kan se framtiden an.

Tommy Danielsson

Foto, Reidar Falk

BIBLIOGRAFISKT

Utgåvor. Örkelljunga 1992 (Settern)

Recensioner. Arbetet 18.1 1993 – Borås Tidning 19.12 1992 – Skånska Dagbladet 4.1 1993 – Upsala Nya Tidning 11.1 1993

utskrift