FINNBASTU

Novellsamling av Nils Parling från 1955.

I denna Nils Parlings första samling av berättelser är miljön och karaktärerna i stor omfattning sammanhållna. De flesta av historierna utspelas i byn Raiskiberg nära Rinkarfors, där bolaget har sitt fäste. Här bor för det första ett antal torpare och skogsarbetare. Finnen Öljyraanta med fru och döttrar, Johan Liten, Bi-Anton, Repar-Erling, förtidspensionären Pommac en kortare tid fantomen Jonasson från Norrbotten, Skuldbergs-Elov, Björnbergs-Edvard och många fler. Som otrevlig representant för överheten finns skogvaktare Råberg där och vaktar mot tjuvskytte och ställer i största allmänhet till besvär för undersåtarna. Den lika besvärlige förvaltare Sörgård håller till på herrgården i Rinkarfors, och på kontoret sitter den betydligt mer förstående och inkännande skogschef Zander. Först i de senare novellerna lämnar vi den här miljön för en mer obestämd, ibland med drag av I nöd och lusta (det talas om Svinryggen, stortorparn Efraim dyker upp vid ett tillfälle och ett par gånger skogvaktare Karlsson).

Många av novellerna är mycket humoristiska till sin karaktär. Som när överheten ska inspektera skörlevnaden i samband med bastubad där uppe i skogarna, och själva urartar totalt – av visst skäl. Eller när Råberg, som galen av entusiasm, drar Zander allt längre in i skogen spårande storälgen, och till slut får fatt i – en tom hud. Och förväntningarna är stora på det fantastiska gödningsämnet Tiksok – man kan riktigt se hur det växer – ända tills man förstår att ordet även kan läsas baklänges. Också fantomen Jonassons nappatag med dem som försöker sätta sig på honom har komiska förtecken, liksom Råbergs pinsamma misslyckande att lägga beslag på den av Björnbergs-Edvard fällda älgen. Och Bi-Anton sätter herrarna på plats, där han ligger på pinnsoffan och drömmer om ett flygande tefat som han lånar av ett par merkurianer – inte ens Gud fader vill ha Råberg, Sörgård eller för den delen Zander däruppe i sitt rike. När Repar-Erling ska slå till och köpa sig en björn för att bräcka skollärarens sköldpadda, kommer han hem med en hamster, och Skuldbergs-Elovs slipsten snurrar spöklikt av sig själv ända tills man förstår att det är skogspraktikanten som satt i gång den på väg upp till Elovs dotter uppe på loftet.

Men ibland är allvaret större – och även när komiken härskar finns överhetens förtryck oftast med som en bakgrund eller som en utgångspunkt för de humoristiska förvecklingarna. Den gamle flottaren August ställs åt sidan av de yngre och övermodiga, och i den sista novellen utgör råttan Zenobia det enda tillfälliga värnet mot ensamheten. Bondhustruns otacksamma slit får en belysning, och Skuldbergs-Elov räddas till livet genom de vantar han inte ville ta emot av makan. Och även vid ett par andra tillfällen är döden nära. När en våldsam snöstorm skär av möjligheten att ta sig hem från skogskojan under flera dygn utan mat, eller när köraren Anders så när förolyckas med hästen i den ishala branten ner mot sjön.

Tommy Danielsson

Foto, Reidar Falk

BIBLIOGRAFISKT

Utgåvor. Stockholm 1955 (Tiden)

Recensioner. Aftontidningen 21.12 1955 – Dagens Nyheter 18.3 1956 – Dagstidningen Arbetaren 1.11 1955 – Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning 29.12 1955 – Morgon-Tidningen 29.2 1956 – Perspektiv 1956: 39 – Stockholms-Tidningen 21.11 1955 – Svenska Dagbladet 6.12 1955 – Sydsvenska Dagbladet 7.11 1955 – Upsala Nya Tidning 12.11 1955

utskrift