TORKSOMMAR

Roman av Nils Parling från 1990.

Torksommar utspelas i Parlingland, med Malmbergas gruvor och bryggeri och Folkets park på bekvämt avstånd. I söder finns Kopparköping och längre bort i nordväst Rinkarfors. Skådeplatsen är sågverket vid Kroklångens strand, i Skärviken. Mitt över viken från sågen sett ligger Skärvikens by med hyreskaserner och småstugor och Christian Israelssons stora gula åttarumsvilla med flaggstång och TV-antenn på taket – sommarnöje vid Milnäs längre bort vid Kroklången har han också. Huvudpersonen Jösse Gustavsson bor med sin mor i ett av de röda husen vid älven, och när han inte fiskar ute på sjön tar han sig gärna till Vasseltjärnarna nere i dalgången. De flesta av arbetarna på sågen har sina hem i den lilla byn på var sida om riksvägen.

Romanen handlar till stor del om arbetet på sågen den här långa sommaren med fyra månaders torka, en torka som inte ger med sig förrän september står för dörren. Jösse arbetar ute på bryggan som påpetare, vilket innebär att han ser till att de stockar, som Skepparn och Gasten drar in mot sågverket med båt, verkligen hamnar i rännan in till barkmaskinen. Det här betyder att Jösse tar liten del i själva sågandet och all verksamheten inomhus. Arbetet beskrivs noggrant, som så ofta hos Parling, men också oron över att företaget är på ruinens brant. Israelsson reser iväg alldeles för ofta, och faktor Holm är alldeles för bekymrad, för att man ska sova gott om nätterna. Men när torkan släpper och regnet kommer med storm och åska, då kommer också beskedet att alla problem är lösta och att ingen behöver sluta. Tidigare, vid midsommar, hotades hela området av en våldsam skogsbrand, men den stoppades genom en kollektiv kraftinsats av såväl hög som låg. Och solidariteten är stor när det gäller att skydda verksamheten – Jösse själv offrar exempelvis liv och lem för att hindra några busar som tjuvröker i brädgården trots torkan och eldfaran.

Men det finns följaktligen mörka element i Skärviken. Dit hör Lars Glad, som både förför Gastens trettonåriga dotter Elly, och förleder systern Lisbet att delta i inbrottsraider, bland annat i den gula villan.

Men huvudperson är alltså påpetaren Jösse Gustavsson, vars stora problem är att han är harmynt. Framför allt känner han sig utestängd från kvinnorna, och varken den lilla Elly eller flickorna i Folkets park tar honom på allvar. Det är de tuffa och framfusiga och självsäkra, ynglingar som Elov, Gasten, som tar hem spelet. Även om Elov just den här perioden får stora bekymmer med sin senaste erövring, som i det längsta vägrar ge efter för hans övertalningar. Jösse får, med mycken skam som följd, lösa sina problem själv i en koja uppe i skogen. Den här sommaren kristalliseras hans längtan i den nya pigan i den gula villan, Maj-Britt från Kopparköping. När drömmarna blir verklighet, och den genomsnälla Maj-Britt ropar in honom med roddbåten till bryggan i Milnäs, går dock allt över styr. Och vi är förberedda – han har knappt kunnat tygla sina fantasier om Elly när han träffat henne ensam, och han har lagt handen på hennes vackra mor Evas lår. Nu kan han inte behärska sig utan kastar sig över Maj-Britt, som dock lyckas slingra sig undan i tid och knuffa ner honom i vattnet. Men när de båda träffas igen vid romanens slut förlåter hon honom och håller dörrarna öppna för framtiden. Vid det laget har Jösse också genomgått en lyckad operation vad gäller harmyntheten – som om nu det skulle spela någon roll, Maj-Britts bror, som varit drabbad av polio, har att se fram emot ett liv i rullstol.

Tommy Danielsson

Foto, Reidar Falk

BIBLIOGRAFISKT

Utgåvor. Örkelljunga 1990 (Settern)

Recensioner. Aftonbladet 8.1 1991 – Borås Tidning 16.8 1990 – Hallandsposten 10.8 1990 – Helsingborgs Dagblad 20.6 1990 – Skånska Dagbladet 1.7 1990

utskrift