LITANIA

Diktsamling av Werner Aspenström från 1952.

"Litania" betyder "klagovisa", men trots att samlingen kan sägas ha en elegisk grundton innehåller den många humoristiska och lekfulla dikter, liksom starkt koncentrerade, sinnliga naturimpressioner.

Boken har fyra avdelningar. I den första anknyts tydligt till den föregående diktsamlingen: den avslutande dikten heter rentav "Snölegend" och avdelningen i sin helhet gestaltar liksom föregångaren känslor av distans, avskildhet, bristande verklighetskontakt, dödsmedvetenhet. "Hur lätt döden färdas/ och hur tungt livet" heter det i inledningsdikten. Aspenströms erfarenheter av en tids arbete som dödgrävare avspeglas i "Dödgrävaren och en fjäril". Dödgrävaren "reder granrisbädden åt sin gäst" och ser den förbifladdrande pärlemorfjärilen. "Sakta reser han sig upp ur grottan,/ känner med ens all jordens fägring/ och smärta". I "En gång i en tidig morgon" tecknas en vision av en sorts guldålder då "Mellan dig och världen var inget töcken", en arkaisk värld då städerna inte hotades av krig och ödeläggelse. En naivistisk ton har dikten om målaren Rousseau som lever i tron "att de vilda djuren än låter sig tämjas av flöjter". Efterkrigstidens stämningar uttrycks i dikter som "Syskon" där det heter att "Det gäller att uthärda till en annan ordningens tid" och "Tidvis" där terrorbalansens klimat skönjs bakom strofen "Jag misstror det jämlika./ Jämlika styrkor förebådar krig."

Andra avdelningen kontrasterar med korta dikter, ofta med naturmotiv, sannolikt inspirerade av kinesisk dikt och filosofi som Aspenström vid denna tid studerade. Torrbo skymtar i dikten "Bondsyrener", där byborna skamsna vänder sig bort inför skönheten men "I mörkningen smyger de ut,/ bryter fumligt några kvistar". I denna avdelning återfinns en mycket känd dikt som också är exempel på författarens milda och underfundiga humor, nämligen "Mätarlarven" som finner evigheten för stor och väljer att stanna och mäta upp sitt körsbärsblad. Men medvetenhet om förgängelse och livets flyktighet sätter sin prägel även på dessa dikter och avdelningen avslutas med en parodisk bild av en småstadsidyll som följs av deklarationen "Jag är inte ensam här./ Jag har slagit följe med hundarna/ och vinternattens gröna måne".

Tredje avdelningen har starka drag av poetisk självrannsakan och kritisk prövning av diktens möjligheter. Här tecknas porträtt av fem svenska poeter (de kan identifieras som Bo Setterlind, Karl Vennberg, Gunnar Ekelöf, Lars Englund och Artur Lundkvist). Karaktäristiken av var och en av dem är träffande, men kan nog, som Nina Burton påpekat, också ses som "en skiss av skilda hållningar hos Litanias egen författare". I "Du måste öva dig i det verkliga" går Aspenström till självrannsakan: den distans till verkligheten som vi känner igen från Snölegend och många dikter i Litania, upplevelsen av att "Livet glider förbi i spegling efter spegling" måste motverkas. "Du måste öva dig i det verkliga,/ inpränta tingens namn, ett efter ett,/ de ursprungliga tingen, de ursprungliga orden."

Fjärde och sista avdelningen varierar ett undergångstema med mörka visioner av en framtid då människans röst har tystnat "och tornfalken ser från sin höjd/ hur de rykande städerna slocknat". I en drömsyn ser diktaren "Världsträdet" som är höstligt och bittert och som befinner sig "där ingen ändring är möjlig.// Ett träd såg jag och de tunga dödsfåglarna,/ som makligt flyttade sig från gren till gren." Den avslutande dikten har samma titel som den prosaberättelse som skulle utges året därpå, "Förebud". Här talar diktjaget i ett närmast uppgivet röstläge: "Ord har jag samlat och skuggor, skuggor." Sista strofen lyder: "Spindeln i taket spinner och spinner sin galge./ Någonting fullbordas under en lismande himmel./ Frågor och upprörda röster når mig från gatan./ Jag känner röken från brinnande kyrkor."

Bengt Emil Johnson

BIBLIOGRAFISKT

Utgåvor. Stockholm 1952 (Bonniers)

Recensioner. Aftonbladet 20.3 1952 – Aftontidningen 20.3 1952 – Bonniers Litterära Magasin 1952: 298–299 – Clarté 1952, 4-5 – Dagens Nyheter 20.3 1952 – Expressen 20.3 1952 – Folklig kultur 1952: 95–96 – Frihet 1952, 10 – Gaudeamus 1952, 5 – Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning 18.4 1952 – Götheborgske spionen 1952, 4 – Lundagård 1952: 132–133 – Morgon-Tidningen 20.3 1952 – Perspektiv 1952: 236 – Skogsindustriarbetaren 1952, 13 – Samtid och framtid 1952: 421 – Stockholms-Tidningen 19.3 1952 – Studiekamraten 1949: 316 – Svenska Dagbladet 24.3 1952 – Sydsvenska Dagbladet 7.4 1952 – Upsala Nya Tidning 22.4 1952 – Vi 1952, 17 – Vår lösen 1952: 324–325

Litteratur. Hans Isaksson, Werner Aspenström, 2003: 29–30, 57–61, 68–70, 143–144, 104, 107, 265–266, 276 – Nina Burton, Mellan eld och skugga: studier i den lyriska motsägelsen hos Werner Aspenström 1984: 75f, 100–106, 153

utskrift