ONIRIA     utskrift

Roman av E. R. Gummerus från 1951.

Oniria är en framtidsskildring, en skildring av en värld som överlevt den stora förödelsen och den stora elden. Landet i väster har klarat sig undan i någon mån, men civilisationen har gått under, och det är för att söka resterna, kanske, som Sarene och ett antal män beger sig på ett roddarskepp österut, mot det okända. Man anländer till en brant kust, och hittar till slut en ingång och en hamn bland klipporna och tas emot i fred i klippstaden Oniria. Den Gamle berättar om undergången och om hur vissa kunde överleva, och han skickar Sarene, med Diagora som följeslagare, långt bort i landet för att från den yttersta bergsranden se ut över det som återstår av de gamlas riken, den isande Dödsöknen. Diagora berättar också om vad som hänt med överlevarna – man har förvandlats till sådana som bara är, som alltså aldrig längtar eller söker efter något annat. Efter återkomsten till Oniria får Sarene ytterligare besked om livet och tillvaron i landet. Om koncentrationen på det egna inre, och om de heliga festerna, den enda tiden på året då åtrå griper människorna.

Sarene själv, sångaren, sökaren, längtar efter hemlandet, fadern och den vackra Marena, men sedan han mött Den Gamles dotter Varenza blir han som förbytt. Männen vill återvända västerut, men Sarene skjuter upp avfärden upprepat. Inför eldfesten viger Den Gamle honom och Varenza till det högsta, och vid själva festen, där Varenza presiderar som prästinna, förenas de två på klippranden, under månskärans sken, och med skeppet på väg över havet efter att den sista fristen löpt ut.

För att vara en skildring av världen efter ett tredje världskrig är Oniria ovanligt filosofisk i sin framtoning. Mer än om Dödsöknen och de nya förutsättningarna handlar det om två, kanske oförsonliga, inställningar till tillvaron. Ska man, som de i Västvärlden, ständigt söka det nya, ständigt längta och ständigt kanske göra en ny undergång möjlig? Eller ska man gå in i sig själv och bara existera där, utan vilja till förändring, och därmed nästan utan vilja att ens föra släktet vidare? Och vad ska hända med Sarene, som i sin längtan och sitt sökande, väljer bort fadern och Marena, som är som han, för Varenza, som bara längtar och söker när Eldfesten och månskäran gör henne till den hon inte är?

Tommy Danielsson

 

BIBLIOGRAFISKT

Utgåvor. Strängnäs & Stockholm 1951 (Fahlcrantz & Gumaelius bokförlag)

Recensioner. Aftonbladet 20.12 1951 – Expressen 2.12 1951 – Finsk tidskrift 1952: 178 – Morgon-Tidningen 6.2 1952 – Perspektiv 1952: 141 – Svensk-Finland 1952: 24 – Sydsvenska Dagbladet 14.12 1951