STORGÅRDEN          utskrift
 

Roman av Karl-Erik Forsslund från 1900.

Berättelsen om Storgården utspelas i två helt olika miljöer, som dessutom undergår en "utveckling" i tiden. Den positiva polen, lantgården, går från en stillastående idetillvaro till sprudlande liv när alla aktiviteter väl kommer igång på nytt. Den andra polen, yttervärlden – småstad, lärdomsstad, storstad – går från verksamhet, livskraft och möjligheter till en miljö för undergrävande och depression. Ljusdrottningen visar sig vara en dödsbringande, vulgär giftspindel. Birgit, som representant för passivitet och moderlighet, accepterar livet på Storgården såväl i den första fasen som den andra, men naturligtvis mår hon bättre när vintersömnen brutits. Karl-Hermann däremot går från intensivaste entusiasm inför omvärldens möjligheter till djupaste pessimism när han väl konfronterat den, och entusiasmen är om möjligt än mer ohejdad efter återkomsten till lantlivet.

Birgit lever sålunda ett stillsamt liv på Storgården med mormodern som enda sällskap. Hon drömmer visserligen om en förändring men ser ut att ha resignerat. Någon gång kommer tremänningen, läkarstudenten, informatorn Karl-Hermann på besök, och en hel del brev utväxlas. Men Karl-Hermanns projekt är att erövra världen, och bara en serie desillusioner kan bota den sjukan. Som informator omges han av idioter, Uppsala blir en stor besvikelse, och i Stockholm övermannas han av anonymiteten. Längtan till bergen och skogarna växer sig allt starkare, och när allt ter sig som mörkast uppenbarar sig Birgit som i en extatisk vision, lutande sig ut i solskenet ur ett fönster på andra sidan gatan.

Där fattas beslutet, och resten av texten återger utan intriger ett årsförlopp från sommarens bröllop till det första barnets födelse året efter. I stort sett är det fråga om en ganska reservationslös hyllning till lantlivet och dess behag.

Tommy Danielsson

 

 

BIBLIOGRAFISKT

Utgåvor. Stockholm 1900 (Wahlström & Widstrand) – Stockholm 1991, faksimil (Nordiska museets förlag)

Litteratur. Lars Furuland, "Förtäljaren och förkunnaren" i Karl-Erik Forsslund: författaren, folkbildaren, hembygdsvårdaren1991: 54–62