KARL-ERIK FORSSLUND     utskrift

Karl-Erik Forsslund föddes i Ljusnarsberg 1872. Han tog studentexamen i Örebro och hamnade sedan vid Uppsala universitet, där han trots allt inte bara läste, utan ägnade sig åt mycket annat också. Han skrev dikter och spex och tal – som delvis trycktes – och han till och med studerade teater en tid i Stockholm. Han deltog också i den allmänna debatten vid universitetet, och troligen var han till en början mer påverkad av det radikala åttiotalet än av nittiotalisterna. Men även om studierna inte tog all tid av Forsslund blev han 1897 klar med sin examen i konsthistoria, litteraturhistoria och filosofi. Nästa anhalt blev posten som redaktionssekreterare i Strix, Albert Engströms tidning. Nu hamnade han alltså i Stockholm i journalistvärlden, och han skrev förutom "skämten" en hel del litteraturkritik. Bland annat tog han stark ställning för Fröding när striden bröt ut kring dikten "En morgondröm" i Stänk och flikar. Men Forsslund tröttnade på stadslivet. Han var redan förlovad med Fejan, dotter till patron Öhman i Sörvik utanför Ludvika, och nu beslutade han sig för att slå sig ned i trakten – även om Söderhavet ett tag stod som alternativ. Öhman hade en kort tid dessförinnan, sin vana trogen, köpt en ödegård, Storgården, i grannbyn Brunnsvik, och nu övertalades han att rusta upp den åt svärsonen och dottern. 1898 flyttade man in, och här bodde Forsslund ända till sin död 1941.

Forsslund var i grunden radikal och på intet sätt politiskt konservativ. Han utgick som framgått från åttiotalet, även om nittiotalister som Heidenstam och konstnärer som Carl Larsson och Anders Zorn blev hans stora förebilder. Han trodde på arbetarrörelsen och en rättvis ny tid, och han misstrodde kyrkan. Men samtidigt blev de traditionella värdena hans alternativ; hembygdsrörelsen, bondekulturen, vildmarken, ungdoms- och solkulten, vandringssångerna. Fienden var staden, den industriella utvecklingen och den moderna konsten, och därför är det lätt att i efterhand konstruera honom som en aningslös bakåtsträvare.

Forsslund startade Ludvika bokstuga, låg bakom stadens första folkets hus, blev så när riksdagsman och tog 1906 initiativet till folkhögskolan i Brunnsvik, den som på grund av konservativt motstånd blev arbetarrörelsens "egen". Där var han föreståndare 1907–1912. Hans inlägg i debatten under 00-talet togs på verkligt allvar, och Storgården blev ett slags vallfartsort för den radikala ungdomen. Men problemen skulle komma; först med storstrejken 1909 – där Forsslund visserligen tydligt tog arbetarnas parti men också manade alla parter till besinning – och framför allt med Strindbergsfejden 1909–1912. Här stod de båda lägren så långt från varandra att alla kompromisser var uteslutna; skulle man vara med fick man ta ställning, men Forsslund kunde omöjligt säga ett tydligt nej till Heidenstam och ett tydligt ja till Strindberg. Därmed var han snart borta ur debatten, samtidigt som han – på grund av allt det här, på grund av kritik och på grund av allmän utarbetning – hamnade i en djup kris. Lösningen blev så småningom att helt ge sig hän åt hembygden – dess historia, dess vård och dess skydd – och "resignationen" gav resultat.

Forsslund hade debuterat med Skog: en skissbok från Bärgslagen 1896, följt av vildmarkssagan Jungfru-Jan 1897. Landskapet är barndomens Ljusnarsberg, men det är en sago- och mytvärld som träder fram i de här berättelserna om gruvor och bergsmansgårdar. Berömmelsen kom emellertid först med Storgården: en bok om ett hem 1900, men nu blev uppmärksamheten desto större. Sedan följde bland annat den rapsodiska fortsättningen Storgårdsblomster 1901, djursagorna i Djur: skisser och historier från Storgården, tänkeboken Göran Delling 1906 och diktsamlingarna Arbetare, Lantliga låtar och Rymdsånger. Huvudverket efter krisen och nyorienteringen är den kolossala Med Dalälven från källorna till havet 1918–1939. Här skildrar Forsslund i tio band – efter många resor och efterforskning på plats – landskapet och människorna kring älven. Varje sommar begav han sig ut, men till Dalälvens mynning hade han ett gott stycke kvar när han dog. Bland de senare diktsamlingarna är framför allt Från valborgsmässa till korsmässa 1932 värd uppmärksamhet.

Tommy Danielsson

 

 
 

 
BIBLIOGRAFISKT

Prosa. Skog: en skissbok från Bärgslagen 1896 (1915) – Jungfru-Jan: en sagbok 1897 (1910) – Historier 1899 – Storgården: en bok om ett hem 1900 (1905, 1907, 1909, 1913, 1918, 1928, 1991) – Storgårdsblomster: en ung faders dagbok 1901 (1909) – Djur: skisser och historier från Storgården 1901 (1909) – Grankottarna: en pojkbok 1902 – Göran Delling: en levnadshistoria i två böcker 1906 – Skogssagor och jurskisser 1907 (1923) – Vingar: nya djursagor 1911 (1915) – Blomsterskisser och annat 1913

Lyrik. Arbetare: sånger och visor 1902 – Lantliga låtar 1906 – Fria värs och visor 1908 – Rymdsånger 1909 – Till fjälls: en diktcykel 1911 (1918) – Daldikter och vandringsvisor 1913 – Till ett bergfolk 1919 – Skörd och sägen 1922 – Från Valborgsmässa till Korsmässa 1932 – Vakt och värn: dikter 1918–1940 1940

Dramatik. Folkets-hus-dramatik 1–5 1908–1909 – Gammelgårdens andar: drömspel i en akt 1927

Hembygden. Hembygdsvård 1-2 1914 – Som gäst hos fjällfolket 1914 – Fridlysta vildmarker: skildringar och historier från Sveriges nationalparker 1915 – Hemma igen: en skiss från Storgården 1915 – Till budom och sommarens glädje: en fäbodhistoria. Med låtar och visor 1916 – Med Dalälven från källorna till havet. Del 1: Öster-Dalälven 1918–1923. Del 2: Väster Dalälven 1924–1928. Del 3: Söder Dalälven 1929–1939

Litteratur. En grundläggande sammanställning av Forsslunds insats utgör Karl-Erik Forsslund: författaren, folkbildaren, hembygdsvårdaren 1991. Här finns bland annat uppsatser om prosan av Lars Furuland, om lyriken av Bengt Emil Johnson och om Dalälvsprojektet av Sigvard Montelius. Ingår gör också en utförlig bibliografi sammanställd av Lars-Olof Herou.