IVAN OLJELUND                   utskrift

Ivan Oljelunds farfar utvandrade från Finland på 1860-talet och slog sig ner i Uppsala som sockerbagare. Han dog emellertid tidigt och lämnade makan ensam med tre barn och en strävsam framtid som sömmerska av studentmössor. Den äldste sonen flyttade så småningom till Sala, utbildade sig till typograf och gifte sig med en kvinna född i Grangärde – som familjen lämnat redan när hon var tre år gammal. Det här betyder alltså att Ivan Oljelunds mormor kom därifrån, och hon var för övrigt känd i bygden som helbrägdagörerska.

Ivan Oljelund föddes i Sala 1892, och familjen flyttade till Stockholm och Kungsholmen redan 1896, men som så många typografer drabbades fadern av lungsot, och en ny änka stod snart ensam med tre minderåriga barn. Hon försökte reda sig så gott det gick, och tidvis vistades Ivan och den yngre brodern på Söder i en asyl för husvilla. Om allt det här skriver Oljelund i första delen av sin självbiografiska romansvit om Mikael Häger, Det hände på Kungsholmen från 1951. Till slut var alla utvägar stängda, och bröderna måste som "Stockholmsbarn" utackorderas till fosterfamiljer nära Källvik i den småländska skärgården. Det blev en hård tid – från elva till sexton års ålder – men den innebar också många erfarenheter; av luthersk religiositet, av jordbruk, av allt slags fiske, av naturen och av arbete för den egna försörjningen.

Eskilstuna blev nästa anhalt, och där kom Oljelund i kontakt med de anarkistiska och bildningstörstande ungsocialisterna. 1916 efterträdde han, nu i Stockholm, Hinke Bergegren som redaktör för rörelsens organ Brand, men redan följande vecka blev han, tillsammans med Zäta Höglund och Erik Hedén, åtalad för högförräderi, ett mål som tilldrog sig en enorm uppmärksamhet. Saken var den att socialdemokraternas ungdomsförbund, på grund av regeringens vacklande och misstänkt välvilliga hållning till Tyskland, i hemlighet kallat till en fredskongress. Höglund krävde på kongressen att alla anslag till försvaret skulle strypas, och även Oljelund uttalade sig, om än i mycket moderata ordalag. Det de tre nu, på ett närmast parodiskt sätt, blev anklagade för var att ha manat till ett "formligt uppror". Straffen blev i första omgången mycket hårda men mildrades till slut, för Oljelunds vidkommande till tretton månader. Han har skildrat de här dramatiska förloppen i Dans med stormen, den fjärde romanen i serien om Mikael Häger.

Fängelsetiden förde med sig en fullständig nyorientering för Oljelund, han påverkades i religiös riktning genom läsning av Martin Luther och fick en allt mer konservativ grundsyn vad gällde politiken och kulturen. Man kan ta del av omställningsprocessen i böckerna I ny jord 1920 och Med stort G 1921. Här träder också för första gången den livslånga tillflyktsorten på Gasenberget nära Nyhammar fram. Här hade Oljelund 1918, genom sin första hustru Linda Öberg, fått tillgång till en fäbodstuga, och här kunde naturen ge honom nya krafter i stort sett varje sommarhalvår. (Bland andra Utanför min trädgård och Gubbar jag mött handlar om Grangärdebygdens landskap och inbyggare.) Och här tog Oljelund emot många författarkollegor under årens lopp. Ivar Lo-Johansson skrev Godnatt, jord på besök hos Oljelund och har skildrat vistelsen på Gasenberget både i Författaren och Tröskeln. Ivar Lo skriver så här om den "nye" Ivan Oljelund:

Efter fängelsetiden tycktes han politiskt sett ha svängt åt höger. Han hade medarbetat i den liberala pressen och till och med i högerpressen. I arbetarleden ansågs han som renegat och blev i arbetarpressen förklarad fågelfri. Han skrev historiska skådespel om svenska kungar och religionsstiftare men lästes och uppmärksammades allt mindre och mindre. Han hyllade tradition och humanitet och ett slags kristendom som var svårare för folk att begripa innehållet av än om han hädat. Själv betraktade han socialism som en skola där han utvecklats till sin livsåskådning. Han dyrkade det gamla Grekland, där en tredjedel varit slavar och resten fria medborgare, och han drog sig till slut avsides i ett slags isolering som individualist och intelligensaristokrat.

Hur som helst förblev Oljelund en mycket produktiv författare och medarbetare i ett flertal tidningar, både i huvudstaden och landsorten. Han skrev kåserier, aktualitetsartiklar, reseskildringar och, under 1940-talet, en hel del dramatik. Förutom då ett stort antal romaner. Gröna riddare handlar distanserat om tiden som ungsocialist, Afrodite går förbi är en kärleksskildring, I gudarnas knän skriver om Iliaden på prosa, Okänd gud handlar om Paulus i Athen, Den förlorade sommaren utgör att slags filosofisk samtalsroman och Mästaren utspelas i den italienska förrenässansens florentinska konstnärsmiljöer. Den nämnda självbiografiska romanserien, som utkom mellan åren 1951 och 1958 består av volymerna Det hände på Kungsholmen, Stockholmsbarn, Arbetarbohem, Dans med stormen och Avfällingen. Och så vidare.

Ivan Oljelund avled år 1978.

Tommy Danielsson

 

 
 

                                                                   Foto Hans Erixon
BIBLIOGRAFISKT

Romaner. I ny jord: en gammal historia ånyo berättad 1920 – Med stort G 1921 – Gröna riddare 1926 – Med två ögon 1928 – Afrodite går förbi 1935 – Kranholm tar makten 1937 – Den förlorade sommaren 1949 – Det hände på Kungsholmen 1951 – Stockholmsbarn 1952 – Dans med stormen 1954 – I gudarnas knän 1956 – Avfällingen 1958 – Mästaren 1960 – Sanningsvattnet 1962

Övrig skönlitterär prosa. Skärseld 1915 – Saltstänk och strömoln: noveller och dikter 1923 – Krönt och okrönt: historiska och andra berättelser 1932Eros i förhör: noveller 1936 – Slampen: en skotte berättar 1943 – Okänd gud: en berättelse om Paulus i Aten och Korint 1964

Lyrik. Åska 1919 – Saltstänk och strömoln: noveller och dikter 1923

Dramatik. Doctor Biblicus: Tre akter ur Luthers liv 1923 – Kärlek finns det än: folkkomedi i fem akter 1935 – Maskiner och människor: tidsenlig enaktare 1935 – Människans händer: ett allvarligt lustspel i en akt 1935 – Smeden i Rumlösa: folklustspel efter en folksaga, i fyra akter 1936 – Strejkhinder: social pjäs i 1 akt 1936 – Jag känner Filip: en uppfostrares komedi i 3 akter 1937 – Kärlek och jordbruk: folkkomedi i en akt 1937 – "När döden kom bort…" 1937 – Tipsvinsten: lustspel i två akter 1937 – Flygresan: komediskämt i en akt 1938 – Kapporna: pjäs för amatörteatern 1938 – Passande vid filmen: komedi i en akt 1938 – Karl XI: historiskt skådespel i fyra akter 1943 – Gård och bonde: pjäs i två akter 1945 – Ett himlaspel: lustspel med allvarligt motiv 1949 – Perikles: skådespel i fem akter 1954

Övrigt. Färla och fantom: skisser och satirer 1917 – Svenska brev 1923 – Nya svenska brev 1925 – Ett 1929 – Allvar och löje: kåserier 1930 – Sagor och satirer 1930 – Gubbar jag mött 1934 (1950) – Offentligt område: kåserier 1936 – Utanför min gärdsgård: mest fågelhistorier 1948 (1961) – Dagar i Grekland och Rom 1955 – Svenska genier: tio berättelser om mer eller mindre välsedda 1967 – Möten och människor 1972

Litteratur. Ivan Oljelund berättar om sig själv i "Narcissiskt" i Ansikten 1932: 119–131 och i "Försök till en konversation" i Avsikter 1945: 169–179. Se vidare: Gunnar A. Bergman, "Söndagstur till Gasenberget", Aftontidningen 30.8 1954 – Ivan Oljelund, "Pojkår på Kungsholmen", Vi 1957, 21 – Ture Blom, "Ivan Oljelund och högförräderiprocessen", Arbetaren 1960, 8 – John Landquist, "Ivan Oljelunds diktarbana", Perspektiv 1957: 168–173 – Henning Petersson, "Från Brand till Grangärde", Impuls 1969, 6/7. Se också den här sidans bibliografi.

.