DÖMD AV DE DÖMDA     utskrift
 
Roman av Olle Svensson från 1952

En regnig oktoberdag vandrar Martin Aysack iväg, utan mål och bort från allt. Han pinas av samhällets krav och den tjugoåriga dottern Rakels ständiga påpekanden om att han borde inordna sig i de lydiga medborgarleden av skattebetalare och måttlighetsbrukare, av såväl rusdrycker som av livet självt. Hans författarskap har på senare tid plågat honom, just för att han inte längre kan skriva; tvivlen på att han kanske inte är det stora geniet har börjat ansätta honom. Den människa som minst dömt och klandrat honom, hans hustru, dog då Rakel var tolv år.

Efter ett misslyckat självmordsförsök ger sig Aysack iväg, och vandrar hela dagen i regnet, tills han kommer fram till en lada att övernatta i. Väl inne upptäcker han en man, som presenterar sig som Herman Tegel, brunnsborrare. Under natten berättar denne om sin familj – först om föräldrarna, och sedan om de sex syskonen, i tur och ordning. Herman avslutar sin historia med att delge Aysack orsaken till att han lämnat människorna och världen: han är på flykt undan det hemska minnet av då brodern Viktor slog ihjäl både sin bror och far inför ögonen på modern, brodern Oskar och honom själv. Herman ber nu Aysack att söka upp modern och hälsa henne att han skall komma och hälsa på, så snart han orkar. Aysack beger sig därför till de trakter i Västerdalarna som Herman anvisat, men möter ingen som känner familjen Tegel. Förbryllad återvänder Aysack till ladan, men istället för Herman finner han en man som hängt sig. Polis tillkallas och liket förs bort.

Aysack återvänder en andra gång till ladan, som driven av en yttre kraft, och nu är det Hermans trötta ögon som möter hans inne i skumrasket. Frågorna är många och förvirringen stor. Vem är egentligen Herman? Är det i själva verket han som mördat? Aysack å sin sida anklagas för att förvandla män till mördare i sina romaner, och han yrar och drömmer – eller är han vaken: "Det hemskaste drömmer man aldrig. Det hemskaste är alltid verklighet." I romanens slutskede vandrar Aysack in i en skog av mörker och uppfylls av ett stort lugn och en känsla som ändå kan liknas vid lycka.

Lena Julin

 

                                                         Foto Hans Erixon
BIBLIOGRAFISKT
 
Utgåvor. Stockholm 1952 (LTs förlag)

Recensioner. Aftontidningen 6.12 1952 – Folklig kultur 1953: 261 – Perspektiv 1953: 186 – Svenska Dagbladet 6.12 1952 – Upsala Nya Tidning 20.12 1952