NEDANFÖR FLOD OCH FALL    utskrift

Diktsamling av Olle Svensson från 1954.

Diktsamlingen består av tre avdelningar, och den första – "Rost" – innehåller fem orubricerade dikter på fri vers. Motivkretsen är gemensam, och allt utspelas på den verkliga – och metaforiska – plats där floderna rinner ut i sjöarna och avlämnar sitt röda järn just där flödet stillnar. Vikens åmöte, platsen att rasta vid, platsen där alla drömmar skalas bort, och segerns konst är nederlaget.

Tretton dikter, de flesta sparsamt rimmade, ingår i den andra avdelningen, "Längs sena stränder". Dominerar gör som så ofta frågorna om hur man ska leva och vad livet innebär, ställt i relation till dödens obevekliga faktum. Levnadskampen framställs gärna som oförklarlig, som ett missförstånd. Den är en vild odyssé, Thesevs fortsätter kampen i labyrinten, svalan sliter för att överleva, och flykten hålls tillbaka trots att banden egentligen inte finns. Man salubjuder sitt mörker men vill ändå till slut ha det kvar, trots osaligheten – kanske för frågorna att ställa, även om svaren ingen hjälp ger. Resignationen finns där också, med livet som en snabbt förskingrad dröm, men döden utgör samtidigt ingen lösning eller oemotståndlig lockelse. Den är farlig när den kommer, en drake, och även om den finns i blodet går den inte att försonas med. På det yttersta näset tvekar man, och inga rubiner glittrar nere i mörkret under stupet. Ändå är det inte de döda som är osaliga, och den vitnande svalan inger längtan.

De sexton dikterna i avdelning tre, "Vid gamla vägar", är verstekniskt av samma karaktär som den andra avdelningens, men vemodet inför levnaden är än starkare markerat. Godheten lyfts fram i den återkommande bilden av det öppna vattnets välsignelse, även om det tar tid att lära sig att bara betrakta, och det hälsosamma nära kanske inte alltid kan tävla med det främmande spektakulära. Men det går att slänga ifrån sig plågan, och det är tillräckligt att för en stund bara kunna värma ögonen. Tydligast är vemodet kring det övergivna ödetorpet, och i alltings kärna härskar tystnaden. Lugnet är emellertid inte allenarådande. Bara det man flyr från kan man göra till sitt eget, och för att kunna sjunga rent och ljust måste man rastlöst byta boning. Man kan leva ovärdigt under sin gräns, och insikten att bröd måste förvärvas är viktig. Liksom tidigare ger döden en slutlig klangbotten och förutsättningen för att orka leva. Övergången avdramatiseras gärna som ett sjunkande och ett stilla närmande till tystnaden, dit man kan gå utan ängslan. Kanske finns det till och med lyckliga öar där bortom varje gräns.

Tommy Danielsson

                                                         Foto Hans Erixon

BIBLIOGRAFISKT

Utgåvor. Stockholm 1954 (LTs förlag)

Recensioner. Aftontidningen 21.10 1954 – Bonniers litterära magasin 1954: 671 – Dagens Nyheter 11.9 1954 – Expressen 27.9 1954 – Folklig kultur 1954: 292 – Göteborgs handels och sjöfarts tidning 18.11 1954 – Perspektiv 1955: 281 – Skånska Dagbladet 13.10 1954 – SLU-bladet 1954, 21 – Stockholms-Tidningen 12.9 1954 – Svenska Dagbladet 12.9 1954 – Sydsvenska Dagbladet 18.2 1955 – Upsala Nya Tidning 19.10 1954